Documenta 14. Learning from Athens
Helene Larsson Pousette · Nordisk Museologi · 1970
Not cached yet. This record was fetched live for this request and is stored after the lookup. Reopening the page should serve the cached copy.
Nordisk Museologi · University of Oslo Library · article · 1970
Abstract
Mitt på golvet i Neue Galerie i centrala Kassel står en hylla fylld från golv till tak med litteratur som nazisterna beslagtog från judar som deporterats och mördats under andra världskriget.Runt väggarna i utställningslokalen står glasmontrar med stulna föremål och noggrant uppförda förteckningar över möbler, smycken och konst som sedan skulle säljas vidare.Materialet ingår i konstnären Maria Eichhorns konstverk Rose Valland Institute (2017), ett projekt som letar reda på och dokumenterar de ägodelar som togs från judar i Europa från 1933 och som fortfarande inte har återlämnats.Det handlar inte bara om enstaka föremål, utan även om hela bibliotek (i bara Berlin stals 40 000 böcker), patent, företag och lantegendomar.Projektet är namngivet efter konsthistorikern Rose Valland som i hemlighet dokumenterade nazisternas stölder av judiska hem i Paris, och vars arbete kom att spela en avgörande roll vid återlämnanden efter krigets slut.Konsten kan undersöka det som osynliggjorts och glömts bort i historien och skapa förbindelser mellan det förflutna och samtiden.Den kan också vara en plats där det förflutna, samtiden och framtiden existerar samtidigt.Eichhorn inte bara samlar bevis från det förflutna till institutets forskningsarkiv, utan belyser även det faktum att plundring fortfa-rande sker runt om i världen trots lagstiftning.Än i dag upptäcks stöldgods som tillhört judar i privata hem.Så sent som 2012 upptäckte polisen över tusen verk av framstående konstnärer i en lägenhet i München.300 av dem hade på uppdrag av nazisterna stulits från judiska hem och sedan förvaltats av den tyske konsthandlaren Hildebrand Gurlitt.Eichhorns konstverk ingår i documenta 14, en av världens största och mest betydelsefulla utställningar för samtida konst.Utställningen, som sker var femte år, startades 1955 med stöd av Marshallplanen, i en tid då Tyskland var på väg att återuppbyggas efter andra världskriget.Stödet till utställningen var en del av den internationella "mjuka" diplomati som utvecklades i USA och Europa efter kriget i syfte att skapa förståelse och gemenskap mellan människor och nationer.Avsikten var att konst och kultur skulle påverka hur människor tänkte och agerade, profilera västvärlden mot Sovjetunionen och rymde också en förväntan på att kulturen skulle bygga broar och fred mellan nationer.Precis som att många nationalmuseer bildades under mitten av 1800-talet för att manifestera den nya tidens kunskap och genom historia, traditioner och symboler skapa en känsla av nationstillhörighet, bär även documenta på en historia byggd på en politisk avsikt.Samhället är i ständig förändring, men den politik och de normer och värderingar som rådde under 1850-respektive 1950-talet påverkar naturligtvis institutionernas innehåll än i dag.Det är en balansakt mellan att se på historia som något som bevarar en struktur -minnesmärker -och håller saker på plats, och att se på historia som något i ständig förändring.Men kanske mest Anmeldelser Udstillinger
Open the resolved locator · 10.5617/nm.6354
Metadata licence: OpenAlex metadata (CC0)